Har nyss vaknat. Av att någon tvättade fönstret mitt. Tur att jag är så berdrövlig att jag inte orkade bry mig och bara somnade om för några minuter till. Sedan vaknade jag man ska göra. Så där så att man bara måste upp ur sängen. Men eftersom jag sitter här så kan man ju lätt räkna ut att jag har tråkigt.

Försöker konvertera Twilight boken till ACC. Det går ju bra. Not. Men ändå!! 

Jag borde göra engelskaläxan. Jag vill inte. 1000 glosor. Ja 1000 inte 100. Suck.

Men annars är väl allt bra. Ska ut med hunden nu.  

... hur det ska gå på Tanzaniarocken imorgon. Jag kan ingenting utantill. Jag vill inte öva. Och jag hatar att spela piano hela tiden!

Ärligt talat mitt huvudinstrument är inte piano, och ändå är det det jag alltid spelar. Undrar hur det blev så. Kanske för att alla hatar piano? Vad vet jag...

Nu ska jag leta upp något fett och bara slappa fram till ångesten kommer och jag börjar öva på det som måste övas på.  

Äntligen tror jag att jag är klar med uppsattsen i historia.

Den handlar om 1900-talets förändringar. Jag vet, jätte intressant. Eller inte.

 Så där är min mormors och mors ungdom förevigad. Hoppas att lärarn kommer att gilla det. Men. Inte ens jag tycker att det är roligt att läsa det. Illa. 

Jag vill inte klaga. Men jag gör det i alla fall!

Jag har vad jag kallar mina vänner. De är liksom grunden av min existens och jag bryr mig verkligen om dem. Nu är det så att mina vänner alltid klagar över hur tråkigt liv de har och hur mycket de skulle vilja leva någon annans. Jaha? Och hur tror de att jag känner när de säger så? Det slutar ofta med att jag blir tyst och lite smått irriterad på dem varje gång det händer.

Om du nu vill leva ett annat liv, varför gör du inte något åt det då? Sluta klaga och börja göra något nytt! Jag om någon vet att det är svårt att bryta gamla vanor, men det går. Allt gnäll får mig att känna mig oduglig på något som alla (!?) människor borde vara bra på, nämligen att vara en god vän.  

Jag kan inte förstå varför min kära fader gör så, skickar pinsamma ljudinspelningar. Med mig. Usch. När jag sa att jag tyckte att det lät förskräckligt! "Nej, men nu är du väl för hård mot dig själv" svarade han.

Så nu kommer jag få en massa kommentarer som vanligt om min "vackra" sång. Trök. Varför ska jag ha en förälder som vill att jag ska sprida min musik innan jag ens kan den? Jag tror att han inte fattar hur arg och generad jag blir av sånt. Att han skickar sånt till släktingar må vara okej, men det är inte okej att han skickar det till min pianolärare som dessutom är min granne och körledare!! 

Allvarligt talat. Den där inspelningen kan komma på sämst någonsin listan.  

Brian McFadden. Jag säger bara det, Brian McFadden.

Idag sjöng jag i kyrkan. Sjukt tråkig predikan.

Men det gick bra i alla fall, fast min pollen hämnar liite ;D

Jag övningskörde i alla fall dit och hem, så när vi skulle hem så ville jag inte åka först eftersom vägen dit är helt krokig och har ingen asfalt. Då stannade jag och pappa kvar en ganska lång stund.

När vi var på väg mot sjön så såg vi två killar gå mot oss. Den ena var hur söt som helst och han hälsade!! Men jag blev helt förstenad så jag sa inget... Daaa!! Varför sa jag inget? Jaja, så kan det gå...